Tyst

Nu är jag helt ensam. Inget säkert att falla tillbaka på längre. Nu är det tyst för alltid. Jag vet det nu. Men jag har iaf försökt den här gången, dock blev det ingen skillnad så man kan ju fråga sig om det var värt. Det känns helt jobbigt iaf... Just nu är det svårt att tro på en förändring, det har verkligen varit så här för länge. Jag hoppas verkligen att jag kan komma över det här nu... annars vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback