En dimma

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vet inte var jag ska vara. Jag vill inte vara ensam, vill inte vara bland folk. Orkar inte prata, orkar snart inte tänka. Vet inte vad jag ska göra....Tänker på min familj hemma, funderar på när jag ska åka till dem.


Men tack för allt stöd jag får.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback